25 maj 2012

Baltguldet som svensk spelbricka

Delar av Estlands och Litauens guldreserver var vid andra världskrigets utbrott deponerade i Sveriges riksbank. Men den 15 juli 1940 valde Sverige att på begäran lämna ut guldet till Sovjetunionen. De baltiska länderna var då sedan en månad ockuperade av sovjetiska trupper. Ockuperade länders guld lämnades ut till deras ockupanter!

Sverige befann sig visserligen i ett trängt läge. Sovjetunionen och Nazityskland var allierade. Finland hade förlorat vinterkriget, Danmark och Norge var ockuperade. Den svenska handeln västerut var avskuren och folkförsörjningen hotades. Förhandlingar med Sovjetunionen om ett handelsavtal pågick.

Men det fanns ytterligare ett skäl att vara Sovjetunionen till lags. Det framgår av hittills förbisedda handlingar i den svenska Moskvaambassadens arkiv: Sverige ville utnyttja det utlämnade baltguldet för att få ersättning för svensk egendom som ryssarna hade lagt beslag på i Baltikum.

Avsikten framgår av ett chiffrerat telegram från UD till ambassadör Vilhelm Assarsson i Moskva redan samma dag som beslutet att lämna ut guldet hade fattats (se Anm.1). Och i augusti skrev UD rakt ut till Assarsson: ”För Molotov [Sovjets utrikesminister] kan också framhållas att Sverige i motsats mot åtskilliga andra länder icke beslagtagit baltiska staternas guld utan medgivit dess överförande till Sovjetbank.”

Den svenska generositeten med andra länders guld gav resultat. Efter ett möte med Molotov den 19 augusti 1940 skrev kabinettssekreterare Erik Boheman till utrikesminister Christian Günther: ”M. visade påtaglig välvilja och förklarade två gånger att vi kunde vara förvissade om att vi icke skulle komma ångra att vi icke beslagtagit baltiska staternas guld.”

Den 7 september 1940 kunde Sverige och Sovjetunionen underteckna ett handelsavtal. Men sedan kärvade det i förhandlingarna om den exproprierade svenska egendomen. Vi har inget ansvar för den, sade ryssarna. Men om svenskarna ändå krävde ersättning så kunde man tänka sig att betala 10-25 procent av värdet, beroende på hur många år man fick skjuta på betalningen. Molotov underströk att det förutom Sverige bara var deras allierade Tyskland som erbjudits ersättning överhuvudtaget.

I detta läge gjorde den svenska regeringen ännu ett kontroversiellt utspel för att behaga ryssarna. Den 6 november 1940 erkände Sverige formellt och fullständigt de baltiska ländernas anslutning till Sovjetunionen. Formuleringarna i noten är häpnadsväckande: ”De estniska, lettiska och litauiska staterna hava frivilligt anslutit sig till De Socialistiska Sovjetrepublikernas Union och Svenska Regeringen har också erkänt de förändringar som sålunda ägt rum.” En frivillig anslutning! Sverige blundade för de sovjetiska stridsvagnarnas närvaro i Baltikum.

Genom att erkänna Sovjets annektering av Baltikum kunde Sverige emellertid hävda att Sovjet hade övertagit ansvaret för den exproprierade svenska egendomen. Och svenskarna påminde igen om att man inte hade ”lagt något hinder” mot överförandet av det baltiska guldet.

Nu gick ryssarna med på verkliga förhandlingar. Det handlade om tillgångar i form av bl a aktier, andelar i industri- och affärsföretag, fast egendom, kommersiella fordringar och bankfordringar. De svenska fordringsägarna uppskattade värdet till 70-75 miljoner kronor (exkl. kommersiella krav) men nöjde sig med att kräva 35 miljoner.

Det baltiska guldet blev nu en central fråga. Hur mycket var det egentligen värt? Ryssarna hävdade att värdet låg under 20 miljoner kronor och att de svenska kraven därför var alldeles för höga. I april 1941 medgav svenskarna att guldet var värt 19,8 miljoner. Därmed tvangs man också att skruva ner kraven från 35 till 25 miljoner kronor.

Den 30 maj 1941 kunde Sverige och Sovjetunionen underteckna en uppgörelse. Sovjetunionen gick med på att betala 20 miljoner kronor i åtta kvartalsbetalningar. Och parterna var överens om att det kunde ske i kronor, dollar eller – guld! Sverige var alltså fullt berett att ta emot guld, kanske just det baltiska guld man mindre än ett år tidigare hade lämnat ut till ryssarna, i betalning för exproprierad svensk egendom i Baltikum! Den 3 juni gjorde Sovjetunionen den första delbetalningen, i kontanter.

Svenskarna var mycket nöjda. Ambassadör Assarsson besökte Molotov den 5 juni, tackade för ”det tillmötesgående som visats från sovjetrysk sida” och försäkrade att avtalet var ”helt i överensstämmelse med andan i de svensk-ryska förbindelserna, vilka karakteriserades av god vilja, förtroende och uppriktig vänskap”.

Molotov instämde nådigt och tyckte att Assarssons ord ”motsvarade verkligheten” och att förbindelserna mellan Sovjetunionen och Sverige utvecklades på ”den rätta vägen fram mot goda resultat”.

Vad balterna tyckte framgår inte av handlingarna i ärendet. De hade inte längre någon talan.

Fortsättning följer i nästa artikel.

Källor: Moskvaambassadens arkiv som finns i Riksarkivets filial Arninge. Volymerna F1c:218 och F1c:219 innehåller de dokument som den här artikeln bygger på.

Anm.1: Det centrala avsnittet i telegrammet från UD till ambassaden i Moskva den 15 juli 1940 lyder: "Sedan Estland Litauen överlåtit sina guldkassor utlandet sovjetryska statsbanken har sistnämnda nu anhållit estniska litauiska statsbankernas gulddepositioner hos svenska riksbanken uppgående ca. 14 respektive 6 miljoner kronor måtte hållas för Sovjets räkning. Framför ryska vederbörande, därest Ni anser att så lämpligen kan ske, Riksbanken i dag lämnat medgivande härtill efter hörande regeringen som härvid utgått från att Estland snarast och på tillfredsställande sätt reglerar expropriationsfrågan svenska oljekoncessionen samt att betryggande garantier övriga svenska investeringar Baltikum förbliva intakta kunna anses föreligga." Min kursivering.

Anm.2: Obs att det formella svenska erkännandet av de baltiska ländernas uppgående i Sovjetunionen genom noten den 6 november 1940 hölls hemligt. I praktiken hade dessutom Sverige redan under sommaren 1940 erkänt Sovjets överhöghet dels genom att överlämna Estlands och Litauens gulddepositioner den 15 juli, dels genom att medverka till att Sovjetunionen övertog de baltiska ländernas legationer i Stockholm. Det skedde den 16 augusti (Estland), 19 augusti (Lettland) och den 21 augusti (Litauen). De baltiska legationstjänstemännen överlämnade under protest legationernas  nycklar till svenska UD-tjänstemän som sedan lämnade dem vidare till representanter för den sovjetiska ambassaden i Stockholm.

Artikeln är nummer 1 av 2.  Den andra är:
Så vann ryssarna spelet om baltguldet

Se även följande artiklar: