Danzig, Westerplatte och kriget

Planet följer först den sandgula östersjökusten och girar sedan in över Wisłas hamnkanal mot Gdansk. Under mig urskiljer jag den trekantiga halvön Westerplatte. Det var här som det andra världskriget började.

Dit ut åker jag nästa dag med kommunal buss. De sista kilometrarna genom hamnområdet är jag ensam passagerare. Chauffören är vänlig och pratsam. På fantasifull tyska berättar han engagerat om hur de polska soldaterna på Westerplatte i september 1939 kämpade mot den tyska övermakten, ”till siste man”, försäkrar han, ”ty så kämpar en polsk soldat”.

Jag vet redan att den versionen är kraftigt överdriven. Men den är en del av den polska hjältemyten om kriget och lever som myt sitt eget liv.

År 1939 hette Gdansk Danzig och var efter beslut i Versailles 1920 en s k fri stad under Nationernas förbunds beskydd. Danzig hade egen flagga, förvaltning, valuta (gulden) och även egna frimärken. Befolkningen var nästan uteslutande tysk och till övervägande del nazistisk. Det framgick tydligt av de fria valen 1935 där nationalsocialisterna fick 59,3 procent (den s k polska listan 3,5 proc.). Danzigtyskarnas mål var att Danzig skulle ”heim ins Reich”, tillbaka till det tyska fosterlandet. Det ville även de tyskar som inte var nazister.

Danzig låg i den s k polska korridoren; även den en skapelse av Versaillesfreden. Avsikten med korridoren var att ge det efter första världskriget återuppståndna Polen tillgång till Östersjön. Korridoren kom därmed att skilja det tyska Ostpreussen från resten av det tyska riket.

Det var förstås att inbjuda till bekymmer. Hitler utnyttjade från första stund denna provocerande konstruktion för att piska upp aggressivt nationella stämningar både i riket och i Danzig. På hösten 1936 genomförde de nazistiska myndigheterna brutala polisaktioner mot socialdemokraterna i staden och partiet förbjöds. Två år senare började förföljelserna av judarna.

Men det fanns också polska institutioner i Danzig, t ex tullen och järnvägen. Polen hade också rätt att driva post-, telefon- och telegrafverksamhet i Danzigs hamnområde. Dessa institutioner blev starkt nationalistiskt symbolladdade både för polackerna och för tyskarna.

När polackerna t ex i oktober 1924 plötsligt satte upp röda polska brevlådor i centrala Danzig ledde det omedelbart till häftiga tyska protester. På natten målades postlådorna om i tyska färger: svart, vitt och rött. Regeringen i Warszawa protesterade mot denna skändning av polsk statsöverhöghet. Stadsledningen i Danzig hade krismöte, ställde brevlådorna under polisskydd och vände sig till Nationernas förbund. Så småningom bestämde den internationella domstolen i Haag till Warszawas fördel. Brevlådorna fick alltså hänga kvar – fram till september 1939.

Westerplatte är en del av Danzigs yttre hamnområde och ligger idag mitt emot kajplatsen för färjorna till Sverige. Det är ett kombinerat friluftsmuseum och patriotiskt minnesmärke (bilden). Vid krigsutbrottet var Westerplatte en inskeppningshamn för vapen och ammunition till den polska armén. Om detta fanns det en överenskommelse mellan Danzig och Polen från 1925. Den tillät även att polackerna skyddade anläggningarna med en liten militär styrka på cirka 90 man.

Den fria staden Danzig var däremot enligt sina statuter en demilitariserad zon som varken fick ha armé eller flotta. Den nazistiska stadsledningen hade delvis kringgått denna bestämmelse genom att militarisera polisen och skapa ett hemvärn, SS-Heimwehr. Med hjälp av SA byggde man också upp en organisation för gränsövervakning. 1939 beräknades Danzig därmed förfoga över cirka 10 000 man med lätt beväpning.

Polackerna svarade på militariseringen genom att försöka stoppa vapensmugglingen till Danzig. Gränskontrollen skärptes. Man förstärkte också skyddet av Westerplatte till 220 man. Även det kontroversiella polska postkontoret i Danzigs centrum fick förstärkning.

Befolkningsgrupperna provocerade varandra. Vid ett massmöte med 50 000 deltagare i augusti 1939 överräckte den lokale partichefen Albert Forster en flagga med både Danzigs vapen och hakkorset till SS-Heimwehr. Nazipressen jublade: äntligen marscherade åter tyska trupper med moderna vapen genom Danzigs gator!

I denna upphetsade stämning gled den 25 augusti 1939 det gamla tyska pansarskeppet Schleswig-Holstein in i Danzigs hamnkanal, framför Westerplatte, för att avlägga ett artighetsbesök.

Fortsättning följer i artikeln De bedragna på Westerplatte.

Källor och litteratur: Frank Fischer, Danzig. Die zerbrochene Stadt (Berlin, 2006); Mirosław Glinski, Westerplatte (Gdansk, 1998); Peter Johnsson, Polen i Europa (Stockholm, 2005).

Anm: Fischers bok om Danzig är lysande och rekommenderas var och en som intresserar sig för Danzigs skiftande och dramatiska historia.

Fler artiklar om Polen, klicka på etiketten Polen nedan!