10 februari 2006

Det kostar att vika sig för hot

Det som de radikala islamisterna inte lyckades med i Danmark har de nu enkelt åstadkommit i Sverige. Med ynkligt hot lyckades de få regeringen att ingripa mot den fria pressen. Utrikesminister Laila Freivalds vek sig för våldet och tog Säpo till hjälp för att tvinga Sverigedemokraterna att ta bort Muhammed-bilderna från sin hemsida.

Det är hårda ord. Men man kan tyvärr inte dra någon annan slutsats. Något liknande har inte inträffat i Sverige sedan transportförbudet för vissa tidningar och konfiskeringarna av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning under andra världskriget. Den gången var regeringen rädd för Hitler.

I Sverige är det ansvarige utgivare som bestämmer om något skall tas bort från tidningen – inte utrikesdepartementet. Genom sitt ingripande har Sveriges utrikesminister signalerat till omvärlden att den svenska regeringen har ett ansvar för vad som skrivs och visas i medier. Precis vad de radikala islamisterna krävt! Nu kan vi vänta nya krav på att Sverige skall följa islamistiska påbud. I värsta fall har man öppnat för otäcka utpressningar.
Vilket självmål!

Dessutom har den socialdemokratiska regeringen lyckats göra ett tvivelaktigt populistparti till martyrer för pressfriheten. Det var väl mer än vad Sverigedemokraterna någonsin hade kunnat drömma om. Självmål igen!

Men medierna har också en del av ansvaret för den uppkomna situationen. När den olyckliga publiceringen av Muhammed-teckningarna i Jyllands-Posten var ett faktum, inträdde en helt ny situation. I den borde många tidningar världen runt ha slutit upp kring den danska tidningen och återpublicerat karikatyrerna. Inte som en provokation utan med en inbjudan till samtal och som ett tydligt budskap om att tryckfriheten är lika helig för västerlänningar som Muhammed för muslimerna. Då hade tyngden av de islamistiska hoten varit mindre på den enskilda tidningen och det enskilda landet. Möjligheterna att motstå påtryckningarna hade varit större och förhoppningsvis hade samtal mellan jämbördiga parter kunnat föras, t ex i EU: s regi. Nu har den svenska regeringen i stället böjt sig för hot och därmed visat islamisterna att just hot lönar sig.

Regeringen har också svikit de vanliga, hederliga muslimer som sökt sig till Sverige för att de är emot diktatur och ofrihet. Dessa muslimer, som ingenting högre önskar än att leva tryggt i ett demokratiskt land, var redan tidigare utsatta för hot från radikala islamister och har nu anledning att vara än mer oroliga. Det är mycket sorgligt eftersom de är våra potentiellt närmaste allierade i kampen för demokratin och mot den islamistiska ofriheten.
Hårda ord igen, men vad skall man annars säga?

1 kommentar:

Anonym sa...

Superbt i stora delar, maestro!